Lite om Kaplan

Ge-Kå Smycken registrerades i silversmedsregistret 1945 av Nathan Kaplan. Det var hans fru Golde som fick ge namn åt företaget som också utgör initialerna för tillverkarsignaturen GK. 

En diskussionstråd från 2010 i ett antikforum har försett mig med den fakta jag har om Ge-Kå. Grundaren Nathan (eller Natan? Olika stavningar förekommer) kom från Ryssland till Stockholm, där hans bröder redan hade etablerat sig inom konfektionsbranschen med Kaplans konfektionsfabrik.

Nathans hustru Golde var född i Finland och levde till 1992 då hon var 86 år.

Sonen Rolf Kaplan tog över Ge-Kå 1971 (enligt stämpelregistret), och från 1981 står GK för smyckekedjan (Kaplans) Safir. 

På Diamantias hemsida kan man läsa följande, mer opersonliga, historik:

Kaplans guldsmedsverksamhet grundandes 1946 i Aspudden i södra Stockholm. Firman hette då Ge-Kå Smycken och sysselsatte ett stort antal guld- och silversmeder.

I slutet av 60-talet öppnades även ett antal guldsmedsbutiker under varumärket Safir. Ge-Kå smycken utvecklades därmed till en butikskedja med närvaro på Drottninggatan, Götgatan, S:t Eriksgatan och Biblioteksgatan i Stockholm, samt i Finland.

Under 80-talet koncentrerades verksamheten till två butiker, en på Drottninggatan och en på Biblioteksgatan, med tillhörande guldsmedsverkstad.

Kaplans Auktioner startades 1980 och var till en början en mindre rörelse, men under 90-talet växte Kaplans Auktioner till det större bolaget i koncernen. Kaplans Auktioner räknas till ett av Nordens ledande auktionshus på smycken, silver, ädelstenar och klockor.

Diamantia startades 2006 med syfte att bredda koncernens erbjudande till att omfatta en fokuserad diamantnisch.

Idag är Kaplans Auktioner, Guldsmedsaffären Kaplans Safir och Diamantia systerbolag under moderbolaget Midato Holding. Alla bolagen har verksamhet förlagd till butiks- och auktionslokalerna på Biblioteksgatan 5 i Stockholm, och utgör det som kunderna normalt förknippar med ”Kaplans”.

Mina två Kaplan-hängen är från 1948 (ovan) och 1949 (nedan). Det vore intressant att få veta namnet på silversmeden (eller smederna) som gjort dem. Visst är de fina!

Jag har även en 7,5 cm lång brosch som är stämplad GK, jag tror nog att det ska vara en fjäder. Visst ser det mer ut som en fjäder än ett löv? Jag tycker det. Den tillhör en senare era än halsbandshängena, men tyvärr är årsstämpeln otydlig med ett streck mitt i. Omöjligt att se om det står B9 (1952), P9 (1965) eller R9 (1967). Någon som vet vad det bör stå?

Mitt första löv

Enstaka löv och lövverk är vanliga som former på broscher. Jag är väldigt förtjust i sådana, och det grundar sig nog i en kärlek till träd. Min samling lövbroscher växer hela tiden. Det verkar som att 1950-talet var lövbroschens storhetstid. 

Jag är inte särskilt kunnig på annan konst och konsthantverk, men kan åtminstone konstatera att mönster av stiliserade löv var populärt på porslin på 1960-talet (till exempel Berså och Bladranka). Det finns säkert någon slags utvecklingslinje här som jag skulle vilja veta mer om!

I det här inlägget tänkte jag emellertid ägna mig åt min egen broschhistoria.

Mitt första löv. 

Det ser ut så här. 4,5 cm långt och med den förklarande bildtexten "leaf" stämplat mitt på. Jag köpte detta smycke i England, förmodligen 1990. Mitt minne är dåligt men jag har bestämt för mig att jag köpte det av en kille som sålde sina egenhändigt tillverkade broscher på någon marknad. Kommer inte ihåg var. Jag minns dock att det fanns många andra motiv som var tydligare. Bättre utförda, helt enkelt. Hjärta, till exempel, eller blomma. Men jag valde ändå lövet, trots att det är ganska fult för att vara ett löv, och trots att den vitsiga dubbelheten i att vara ett löv och att förklara det i textform inte är särskilt lyckad eftersom det är rätt svårt att se att det ska föreställa ett löv... Vassa kanter har det också och fastnar överallt när man bär det på sig.

Trots allt detta valde jag alltså lövet, bara för att jag tycker så mycket om löv.

Numera tycker jag väldigt, väldigt mycket om den här broschen också.

Brosch av Anna-Greta Mossbäck

Det här är en väldigt fin brosch. En blå ogenomskinlig sten infattad i silver. 3,5 cm på bredaste ställena i bägge riktningar. Mycket fint hantverk som känns rejält och gediget och samtidigt stilrent. Jag skulle gärna vilja veta vad det är för sten. Jag kan inget och sådant. Någon som vill ge sig på ett förslag?

Initialerna på baksidan A.G.M. står för Anna-Greta Mossbäck, guld- och silversmed från Lindesberg. Det är lite svårt att tyda årsstämpeln. Jag gissar att det står G9, det skulle betyda att smycket gjordes 1957. Hennes namnstämpel registrerades 1955, alltså kan det knappast stå C9 som betyder 1953.

Om Anna-Greta Mossbäck har jag inte lyckats ta reda på särskilt mycket. Hon föddes tydligen 1920 enligt en diskussionstråd jag hittade. Jag fann även ett foto från 2009 där hon var med. Jag vet dock inte om hon lever än – det är kanske tveksamt, hon finns inte i några register jag sökt i. Jag är i vilket fall som helst glad över att ha den här broschen i mitt smyckeskrin.

Markasiter

När det gnistrar av små ogenomskinliga, metallika slipade stenar i ett smycke så är det troligtvis markasiter. Färgen kan variera från tennvit till mässingsgul eller bronsbrun. Jag läste någonstans att markasiter har använts i smycken ända sedan Antiken. Om det är sant vet jag inte. På 1800-talet fick hur som helst användandet ett rejält uppsving och var populärt till mitten av 1900-talet.

Ovanstående brosch är dekorerad med sammanlagt 21 markasiter som är infattade i silverornamenten. Glittrar jättefint. Smycket är bara lite drygt tre centimeter i diameter, så stenarna är verkligen pyttesmå. (Vad jag undrar mest är dock vad det är för en sten som saknas i mitten på broschen!)

Den kemiska beteckningen för markasit är FeS2, järndisulfid, samma som för pyrit. Den kemiska sammansättningen är densamma men strukturen är olika. Markasit är tydligen skörare än pyrit, och enligt flera källor jag stött på är det i själva verket den tåligare pyriten som används i smycken. Namnet markasit har "fastnat" av någon anledning. Nåväl. I folkmun kallas denna glittrande mineral för kattguld...
Nu när jag har läst på lite har jag lärt mig att man ska granska markasitsmycken med lupp innan inköp. Det förekommer enklare smycken där markasiten har limmats fast, och dessa lossnar lätt. Det vill vi ju inte vara med om.

Tjusig dam i hatt

Lite röd om nosen har hon visst blivit av tidens nötning, men är hon inte bedårande? Denna brosch är cirka 4,5 cm lång (alltså från hjässa till byst) och tillverkad i en för mig okänd metall. Kan det vara mässing? Brons? Hon väger hela 27 gram och låter ihålig när man knackar på henne.

Lägg märke till alla fina detaljer: hårlockarna, hårnätet, bluskragen och kedjan som hänger runt halsen. Är det meningen att färgen på exempelvis hattsnöre, hårnät och halskedja ska vara rödare än ansiktet, eller är det som med nästippen, ett tecken på tidens gång?

Nålen saknas, men av gångjärn och C-fäste att döma är denna dam lite drygt 100 år gammal. Jag gissar på slutet av 1800-talet eller sekelskiftet. Kan det stämma? Och vad är det för hål på baksidan? Spekulationer är välkomna!

Liten broschfavorit

Den är bara 3,2 x 1,6 cm stor, och väldigt, väldigt söt tycker jag. Den ser ut att vara gjord av silver, men det är osäkert. Det finns en stämpel på broschen och den är mycket svårläst, jag ser inte vad det står.

Det vore roligt att få veta något om detta lilla smycke. Hur gammalt är det? Varifrån kommer det? Enligt det lilla jag vet så finns det vissa saker som tyder på ganska hög ålder, men jag vet inte egentligen. 

Nålen, till exempel, är lång. Längre än själva smycket. Så gjorde man i slutet av 1800-talet. Nålen fäster i en C-formad krok, den var vanlig runt sekelskiftet 1900. 

Om man däremot flyttar blicken till spännets andra ände så ser man att gångjärnet är yngre, av en sort som introducerades på 1930-talet. Så låt säga att det är ett handgjort smycke av någon som var lite gammaldags till sinnes..? Kanske på 1940-talet?

Jag är inte särskilt kunnig i designhistoria, men jag föreställer mig att den här typen av blommiga mönster var rätt ute på 1950-talet. Var det inte mer geometriska mönster som blev populära då?

Jag vill som sagt gärna veta mer. Om du som läser detta vet något som jag inte vet, om du kan bekräfta eller avfärda någon av mina gissningar, så är du hjärtans välkommen att kommentera!